Artist Statement

Backa Carin Ivarsdotter

 

Sedan min MFA examen på Konstfack i Stockholm år 2000 har jag jobbat som professionellt konstnär genom en mängd utställningar nationellt och internationellt. Mitt konstnärliga uttryck liknar en scenografs sätt att tänka då jag använder hela rummet för att skapa en speciell miljö. Det går att läsa min inre historia mellan raderna. Jag skapar skulpturer och installationer som rör sig, låter, glöder och ibland är självförstörande. Det keramiska materialet använder jag som en öppen källa till inspiration. Jag är fascinerad av dess möjlighet till uttryck.

 

Mitt uttryck refererar och relaterar till det nordiska landskapet. Omgivningarna och landskapet filtreras genom mitt medvetande. Jag kan inte skapa utan de öppna landskapet av böljande fält. De gamla orörda urskogarna, de höga bergen och morgon dimman.

 

Under senare år har jag mestadels arbetat med konst i offentlig miljö. Jag har gjort många betydande verk i Sverige. Till exempel Biskopsparken i centrala Linköping. I mina offentliga verk är jag ytterst noga med materialval i kombination med det konstnärliga uttrycket. Dessa verk ska hålla i en miljö med hårt slitage. Jag gör grundliga efterforskningar av platsens historia och övriga arkitektoniska uttryck i närmiljön. Verket kopplas till den valda platsen genom formspråk, tematik och materialval. Ofta hämtar jag symboliken från naturen. Jag använder material som stål, mosaik, laminerat glas, betong och ibland växtlighet. Belysning är en viktig aspekt som jag alltid integrerar i dessa verk.

 

Naturen är en helig kraft som vi människor exploaterar i en ohygglig hastighet. Jag känner en sorg och hjälplöshet inför detta faktum. Som människa och konsument skapar skulden ett hinder mellan mig och mitt ursprung. Saknaden av orörd natur och att vi inte längre är en självklar del av moder jord ger mig en stark önskan att skapa min version av naturupplevelser och symbolik. För mig är naturen något som är svårt att tolka, något fascinerande och ibland skrämmande.I mina skulpturer och installationer försöker jag inte imitera den riktiga naturen. Jag ger form åt en inre version av natursymbolik. En inre bild som filtrerats genom tv och drömmar. En natur som innehåller lika mycket den verkliga naturen som min bardoms trollskogar och mina drömmars symbolspråk.

 

För mig har alla landskap en individuell själ. Naturen är farlig och omöjlig att tämja. Vi kommer dö, men jorden kommer finnas kvar. Jorden är uråldrig. Naturen kommer ge igen, vad vi än försöker göra. Genom alla tider har konstnärer försökt imitera och reproducera naturupplevelser. När jag hämtar mitt symbolspråk i naturformer går jag tillbaka till ett mycket grundläggande sätt att skapa.

 

När jag var liten skapade jag hela världar genom mina teckningar. I dessa världar illustrerade jag mina fantasier och berättade historier för mig själv. Jag levde dessa historier genom mina teckningar. När jag ritade blev historierna verklighet och jag kunde då möta alla dessa personer och figurer. Det bästa med att rita var att jag kunde bli den jag drömde om att vara. Jag var prinsessan och jag var älskad. I dessa historier hade jag massor med vänner och var den vackraste flickan. Jag kunde rida och jag var stark. Inte den lilla ensamma flickan. Kanske detta är nyckeln till mitt val av yrke.

 

Since my Master of Fine Arts I have worked professional as an artist with a series of exhibitions in Sweden and internationally. In my exhibitions I create similar as a set designer. I use the entire room to create a special environment, with my history as a story between the lines. I make sculptures and installations that move, sounds, glows and sometimes break by its movement and weight. The ceramic material is an open source of inspiration. I am fascinated by the possibility of expression.

My work relate to the Nordic landscape and nature. The environment and surroundings is filtered through my mind. I could not create without the open fields of wheat or the sweeping movement of high grass. The old forests, high mountains and the morning mist.

 

The recent years the emphases of my work have been in public commissions. I have made several great commissions here in Sweden. For example Biskopsparken in the central of Linköping. In my public Commission I choose the materials very careful to make an art piece that will last for a long time, and is "non friendly" for vandals. I explore the place carefully, to see if it has a certain history or special expression. I connect my work to the existing environment. Often I use symbols or forms from existing nature. I have used all type of material, from steel, to glass, to ceramic and even plants. The light is an important part of the whole installation, and I always make for example spotlights as a part of the piece.

 

Nature is something sacred that we human destroy in a terrible speed. I feel helplessness and sorrow before this fact. As human and consumer the guilt I feel becomes an obstacle between my origin and me. The absence of nature, that I no longer am a part of Mother Nature, give me a strong wish to interpret my version of it. For me nature is something hard to understand something fascinating and sometimes scary.In my sculptures and installation I don't try to imitate the real nature. I give shape to an inner version of nature. An image that been filtered through television and dreams. An inner nature that contains as much the real nature out there, as my childhood's magic forest and my dreams symbolic language.

 

For me all landscapes have an individual soul. Nature is dangerous and impossible to tame. It is ancient. It will strike back whatever we try to do. We will die but the earth will survive. Through all times artist have tried to imitate and reproduce nature expression. When I make my pictures of the environment I go back to an, for me very origin way of creating art.

 

When I was I child I created whole worlds through drawing. In these drawing I illustrated my fantasies and told myself stories. I lived these stories through the paper. When I was drawing it felt like I was a part, and really met these imaginary figures. The best part of drawing was that in this world I could be whomever I wanted. I was a princess and I was loved. In these drawings I had a lot of friends and was the most beautiful girl. I could ride a horse and I was strong. Not the small lonely girl. Maybe this is the key to my chose of profession.